En månad kvar till jul! Äntligen börjar det närma sig. 

För att fira denna dag så får ni ett nytt kapitel av Mörka makter. 

 

Vet att det varit lite segt i början men nu börjar mer hända. 

 

Hoppas ni tycker det är bra! 

 

Natalie lämnar sakta sitt hus. Rebecca hade berättat för Natalie hur det brukade gå till hemma hos henne, så föräldrarna inte skulle bli misstänksamma. Rebecca hade också förklarat vart hennes rum låg, så inte Natalie skulle gå till helt fel rum. Natalie kommer in på Rebeccas gata, den är lite sunkigare är hennes men ändå väldigt mysig. Hon närmar sig Rebeccas hus, han tar ett djupt andetag och går in på gården. Grusgången som leder fram till ytterdörren är kantad av många olika sorters blommor som Natalie inte har någon som helst koll på. Hon öppnar ytterdörren och går in i hallen. Hallen är väldigt liten och ganska trång. Skor ligger slängda på golvet och små jackor ligger bredvid. Natalie tar av sig skorna och ställer dem på skohyllan där vissa skor står. Hennes jacka hänger hon upp på en krok som är täckt med andra jackor.

”Rebecca, är det du?” ropar någon inifrån huset. Natalie reagerar inte.

”Rebecca!?” ropar samma röst lite högre den här gången. Natalie förstår nu att det är henne personen menar.

”Ja?” ropar hon tillbaka.

”Vad bra att det var du! Jag behöver din hjälp.” Natalie går sakta mot rösten. Hoppas att de inte märker att det inte är Rebecca. Hon går fram och kommer in till ett kök. Inne i köket står en kvinna vid diskbänken.

”Ja, vad ville du ha hjälp med?” frågar Natalie, kvinnan vänder sig om. Hon stirrar på Natalie. Nu är det kört hinner Natalie tänka innan Rebeccas mamma tar till orda.

”Vad har du i ditt ansikte? Är det smink? Du som aldrig brukar ha smink!” säger Rebeccas mamma och vänder sig om mor diskbänken igen. Natalie andas ut, hon tror jag är Rebecca.

”Uhm, jo. Jag ville bara prova hur jag såg ut i smink.” svarar Natalie och Rebeccas mamma nickar.

”Jo, skulle du kunna städa upp i hallen. Du kanske märkte hur stökigt det var där och jag måste fixa maten.” Natalie nickar och går ut i hallen. Hon plockar upp alla skor och tränger ihop dem på skohyllan. Jackorna hänger hon upp på krokarna. Det ser genast bättre ut och Natalie börjar gå mot trappan som ligger mittemot köket.

”Tack så mycket, det är mat om ungefär en timme!” ropar Rebeccas mamma ut mot hallen. Natalie går uppför trappan, vidare till vänster och sen en dörr där det står Rebecca på med stora bokstäver. Det var inte alls svårt, tänker Natalie när hon öppnar dörren. Rebeccas rum är mycket mindre än Natalies. Sängen står mot ena väggen och mittemot sängen är fönstret. Under fönstret står en stol med kläder hängda över den. En bokhylla och en garderob är också intryckt i rummet. Natalie förstår inte hur man kan leva på en sådan här liten yta. Men är man van så är det säkert inte så svårt. Natalie sätter sig på sängen. På nattduksbordet bredvid sängen ligger det en hel hög med gamla böcker. Natalie tar upp en och bläddrar i den, texten är liten och boken är tjock. Natalie lägger ifrån sig boken på bordet.
Hon och Rebecca hade bytt kläder innan Natalie gick därifrån. Rebeccas kläder var väldigt annorlunda än vad hon var van vid. Mycket mer enkla basplagg och jeans. Natalie går fram till garderoben och öppnar den. Där inne hänger det många fina blusar. Varför använder inte Rebecca dem här? Natalie tar fram en. Det är en långärmad vit topp i mjukt material. Natalie öppnar en låda, där i ligger prydligt ihop vikta jeans i olika nyanser. Natalie går tillbaka till sängen och sätter sig än en gång på den.

Det knackar på dörren och några sekunder senare ropar Rebeccas mamma på Rebecca. Natalie skyndar sig ut från rummet och vidare nerför trappan. I dörröppning står en kille med blont hår. Natalie känner igen honom som killen hon har sett Rebecca gå omkring med i skolan med. Namnet har hon helt glömt bort.
”Hej!” säger han och ler stort mot Natalie. Rebecca hade inte berättat om någon kille alls.
”Hej.” svarar Natalie och ler tillbaka. Vad vill han, har han och Rebecca bestämt något som hon sedan glömt bort att berätta?
”Ska du inte bjuda in Jack?” frågar Rebeccas mamma. Jack, juste det var så han hette.
”Ja, absolut. Kom in.” Jack går in i hallen och tar av sig jackan och skorna. Rebeccas mamma går tillbaka in i köket.
”Är allt bra med dig eller?” frågar Jack. ”Du verkar lite spänd.”
”Nejdå, jag är lite trött bara.” svarar Natalie tveksamt. Vem var Jack, var han bara en vän eller något mer. Varför hade inte Rebecca berättat om honom?
”Har du glömt bort vår filmkväll?” frågar Jack med ett leende.
”Oj, ja. Förlåt mig. Det har varit mycket i huvudet.” svarar Natalie. Jack verkar gå på det och närmar sig trappen där Natalie står kvar.
”Ska vi gå upp eller?” skrattar han fram. ”Eller tänkte du stå kvar här hela dagen?” Natalie står osäkert kvar. Jack går förbi Natalie och vidare upp mot övervåningen. Natalie börjar följa efter Jack som verkar veta precis vart han ska. Han går in på Rebeccas rum och slår sig ner på sängen. Natalie går efter honom in och sätter sig på stolen vid fönstret.
”Så, vilket film ska vi se? Jag tog med lite olika.” Han drar fram olika filmer ur sin ryggsäck. Alla filmer ser väldigt gamla och tråkiga ut, lika som boken som ligger på nattduksbordet.
”Uhm, det spelar ingen roll för mig.” svarar Natalie som är lite osäker på vilken film Rebecca skulle valt.
”Okej, då tar vi den här.” säger Jack med lite fundersam ton. Han håller upp en an de tre filmerna framför Natalie.
”Okej.” svarar Natalie kort.
”Alltså, på riktigt. Hur är det?” frågar Jack. Natalie förstår att hon inte kan vara så tveksam. Då kommer alla märka att något är fel.
”Det är inget, som jag sa: Jag har haft mycket i huvudet.” svarar Natalie. Jacka ska precis säga något men då ropar Natalies mamma att det är dags för mat.