Söndag igen vilket betyder ännu ett kapitel! 

Hoppas nu kommer gillad det:

 

Rebecca går långsamt genom området Natalie bor i. Alla husen ser så exklusiva ut. Rebecca önskar att hon bodde här istället för sin gata med gamla ruckel, jämfört med det här. Rebecca går längs med gatan, hon började titta på brevlådorna så hon skulle komma rätt. Hon visste sedan innan att Natalie bodde i de finare områdena i stan, nu gällde det bara att hitta rätt hus. Hon går till vändplanen och är nästan på väg att vända om för att se om hon har missat huset, när hon ser ett namn hon känner igen. Asplöv. Är inte det Natalies efternamn? Rebecca var inte säker men om det stod efternamn så var Asplöv det enda hon hade en liten aning att det kan vara Natalie. Rebecca går på grusgången fram till dörren och ringer på dörrklockan. Hon lyssnar efter rörelse inne i huset och hon hör steg.

”Hej!” Rebecca blir lättad av att det är Natalie som öppnar.

”Hej!” svarar Rebecca. Natalie öppnar dörren och välkomnar Rebecca in.
När Rebecca går in genom dörren blir hon häpen, hon trodde att det skulle se lika exklusivt inne som ute men inne hos Natalie ser det ännu bättre ut än i Rebeccas tankar.  Natalie går upp för den stora trappen mitt i hallen. Rebecca står kvar och beskådar den stora hallen. En stor glaskrona hänger i taket och på väggarna sitter fotografier på två små barn. Natalie står i mitten av trappan och väntar på Rebecca.
När Rebecca går in i Natalies rum tappar hon hakan. Natalies rum är nästan lika stort som Rebeccas vardagsrum där hemma. Vid väggen står en stor dubbelsäng, bäddat med vita lakan och jätte många kuddar. Mot fönstret står ett stort skrivbord. Rebecca går fram till fönstret, utsikten är fantastisk. Natalie har utsikt över deras trädgård och bortom det en liten sjö och massa berg. Rebecca har aldrig varit inne i ett så lyxigt hus. Natalie har satt sig ner på sängen.

”Så, vad tycker du?” frågar Natalie och skrattar till.

”Det är helt otroligt fint!” Rebecca sätter sig på sängkanten. Natalie skrattar.

”Har du någon familj?” frågar Natalie och sätter sig i skräddarställning mitt på sängen.

”Japp, två föräldrar och tre syskon.” svarar Rebecca och vrider så hon är vänd mot Natalie. ”Och du?”

”Ja, här bor min mamma och min lillebror.” Natalie ser sorgsen ut i ansiktet och hon tittar ner på sina ben.

”Vart är de nu?” frågar Rebecca och kollar runt mer i rummet. Hon upptäcker en dörr som säkert leder till en garderob eller kanske en egen toalett.

”De har åkt iväg någonstans, som alltid.” Natalie kollar upp på Rebecca och ler. ”Så, jag är nästan alltid ensam.” tillägger Natalie sorgset.

”Alltid? Är inte det ganska skönt? Jag är nästan aldrig ensam, mina två småsystrar skriker och låter hela tiden.” Rebecca suckar.

”Jag fick just en ganska konstig ide.” Natalie kollar på Rebecca som rynkar på ögonbrynen. ”Varför byter vi inte bara?” utbrister Natalie och skiner. Rebecca stirrar chockat på Natalie.

”Byta?” är allt Rebecca får fram.

”Ja, då kan vi prova på hur det är och sen kanske vi lär oss att tycka mer om våra normala liv!” Natalie pratar entusiastiskt och ler med hela ansiktet. ”Vi är ju lika.” Natalie tittar uppmuntrande på Rebecca.

”Okej då, vi byter!