Mörka Makter- Kapitel 4
Natalie vaknar sent nästa morgon, gårdagen med Rebecca var rolig. Natalie kan inte komma på när hon senast hade så roligt med någon. Alla hennes kompisar var bara utseendefixerade och allt de pratade om var hår och kläder. Natalie hade tyckt det var spännande och roligt till en början men nu känns det bara ytligt.
Natalie klär på sig och går till köket. Ingen där. Natalies mamma Annelie och hennes lillebror Linus är nästan aldrig hemma. Natalies mamma har favoriserat Linus, så varje dag nu på sommarlovet har de åkt på morgonen och kommit hem på kvällen. Ibland har de till och med sovit över någonstans och bara struntat i Natalie. Men hon har vant sig. Ibland skriver de en lapp och lägger på köksbordet så hon ska veta att de åkt iväg men idag har de struntat i det. Natalie suckar för sig själv, när deras pappa lämnade dem hade Natalies mamma börjat åka ut på utflykter. Först hade Natalie följt med men sen tyckte hon det vart tråkigt och ville vara ensam hemma, sen dess har Annelie helt struntat i att fråga om Natalie vill följa med. Ibland vill hon bara byta sin familj mot någon mer livlig.
Natalie sätter sig vid matbordet och börjar läsa dagens tidning. Hon sneglar mot telefonen. Alla hennes kompisar är bortresta och hon känner ändå ingen större lust att ringa till någon av dem. Hon tänker tillbaka till gårdagen. Kanske skulle hon kunna ringa till Rebecca. Hon och Rebecca hade bytt hemtelefonnummer igår och nu kommer det väl till pass. Hon slår in numret och väntar på signal.
”Hej, Klaus här.” svarar en i telefonen. Det måste vara Rebeccas pappa, tänker Natalie.
”Hej, det här är Natalie och jag undrar om Rebecca är hemma?” säger Natalie i telefonen.
”Nej, hon är inte hemma just nu. Men kan jag hälsa något.” svarar Klas. Natalie sig lite besviken, hon hade hoppats att hon och Rebecca kunde träffas idag också.
”Säg bara att det var Natalie som ringde.” svarar Natalie och lägger på luren. Hon känner sig otrevlig mot Klaus men hon orkar inte göra annat.
Eftersom Natalie inte har något alls att göra bestämmer hon sig för att gå ut och springa.
Natalie hittar sina träningskläder och drar på sig dem. T-shirten är lite liten men hon struntar i det. För första gången på fem år tar Natalie på sig sina jogging skor sätter upp sitt långa bruna hår i en hästsvans och går ut. Hon springer mot skogen, hon vet att det finns någon slags stig där hon kan springa på. När hon kommer till skogen känner hon sig hemma på något konstigt sätt. Hon har aldrig varit här förutom när hon var liten och hennes pappa tog med henne på picknickar i skogen. Hon drar upp på tempot. Hjärtat slår fortare, hennes puls går snabbare och snabbare. Hon älskade det! Natalie känner endorfinerna spruta ut i kroppen, hon känner sig lyckligare än vad hon har känt sig på många veckor.
När Natalie kommer in ifrån sin springtur är hon trött och har ont i kroppen men hon är stolt över sig själv. Hon tar lite vatten och kollar telefonen. Hon har ett missat samtal. Natalie känner igen numret, det är Rebecca. Hon tar upp telefonen och ringer upp.
”Hej, Rebecca här.” svarar Rebecca i andra luren.
”Hej, det är Natalie.” säger Natalie och tar en till klunk av vattnet.
”Åh, hej!” Rebecca låter glad.
”Jo, jag undrar om du har lusta att hitta på något?” frågar Natalie och går till badrummet.
”Ja, visst. Det skulle vara jätte kul.” svarar Rebecca. Natalie skiner upp.
”Toppen! Uhm, vet du vart jag bor?” frågar Natalie.
”Jag tror det.” svarar Rebecca och småskrattar.
”Okej, kan du komma och en halvtimme?” frågar Natalie och tar fram ett badlakan ur skåpet.
”ja visst, det blir bra!” svarar Rebecca.
”Då ses vi. Hejdå!” Natalie lägger på luren och hoppar snabbt in i duschen.
