Hejsan! Nu är det redan dags för kapitel 3 av min historia! 

Hoppas ni gillar den! 

 

KAPITEL 3

När Rebecca kom hem på kvällen var hon utmattad, efter att Natalie och Rebecca lämnat sjukhusstugan hade de lärt känna varandra och upptäck att de var väldigt lika. Inte bara till utseendet utan personligheten också. Men de hade märkt att de bodde väldigt olika och på det sättet var de inte alls lika. Natalie var tjejkompisen Rebecca önskade att hon hade. Utslagen på Rebeccas rygg och mage hade lugnat ner sig och de allra flesta var borta.

Det var fullt upp på nedervåningen och Emma skrek. Hon och Rebeccas mamma Rut hade varit och storhandlat och tydligen hade Emma inte fått som hon ville. Ibland ville bara Rebecca byta bort sin högljudda familj mot någon lugnare där man kunde i alla fall få någon lugn stund.

Nästa morgon vaknar Rebecca av solljuset i ögonen. Hennes väckarklocka visar att klockan är 05:00. Hon suckar, hon hade hoppats att hon kunde sova längre. Rebecca är pigg så hon känner inte att hon skulle kunna somna om. Hon går upp och börjar klä på sig. Hon smyger nerför trappan och in i köket. Rebecca vill inte väcka några av sina små systrar som kan bli riktiga åskmoln om inte allt blir som de vill. När hon ätit en liten frukost går hon ut i den varma sommarluften.
Det är nästan inga ute så tidigt på morgonen. Så Rebecca får tid att tänka. Hon tänker på doktorn, Natalie och mest av allt den konstiga drömmen och att hon och Natalie hade haft samma.
Rebeccas tankar avbryts av steg i gruset bakom henne. Det är nästan ingen som går på den här vägen, i alla fall inte när Rebecca är ute och går här och det händer rätt ofta. Rebecca och Jack pratar alltid om vägen som deras väg eftersom de är de enda som använder den. Så det betyder att det måste vara Jack. Rebecca vänder sig om och där går Jack med Sixten. Han ler mot Rebecca och hon besvarar leendet.

”Hej du.” säger han när han kommer närmare. Rebecca ler mot honom.

”Hej på dig själv du.” svarar Rebecca och hälsar på Sixten.

”Jag var och hälsade på dig igår, eller ditt hus men du var inte hemma. Vart var du?” Jack försöker låta allvarlig och håller fram en låtsas mick framför Rebeccas mun. Rebecca anar ett leende i mungipan.

”Åh, jag var bara ute och rånade en bank.” säger hon med samma allvarliga röst. Jack börjar skratta, Rebecca smittas av skrattet och börjar skratta hon också.

”Nejdå, jag var med en kompis.” säger Rebecca och kollar på Jacks ansiktsuttryck. Han ser chockad ut fast som vanligt skojar han bara.

”Vad har du för kompis bortsett från mig.” Han börjar kittla Rebecca precis där hon är jätte kittlig. Hon börjar skrika och skratta. Sixten hoppar runt de och biter Rebecca lekfullt på foten.

”En tjej jag träffade på sjukhusstugan.” Rebecca försöker ta luft men Jack kittlar henne ännu mer och Rebecca försöker ta sig ur Jack stenhårda grepp.

”Sjukhusstugan?” Jack släpper Rebecca och kollar oroligt på henne, den här gången är det inte på skämt. ”vad gjorde du där?” Rebecca hör den verkliga oron i rösten, hon skulle inte ha sagt det där. Det sista hon vill är att oroa alla i onödan.

”Äsch, jag hade bara ont i huvudet och gick dit för att få tag på huvudvärkstabletter.” Rebecca hatade att ljuga för Jack men hon ville inte oroa honom. Rebecca såg att hans oro släppte och hon kände sig ändå nöjd med beslutet.

”Vilken tur!” Jack pustade ut onaturligt högt, han var tillbaka till det normala. Rebecca pustade också ut, glad över att ha Jack som sin kompis.